Ett tips till alla er som någon gång har tänkt att ta studenten: skjut inte upp saker till slutet. Det har jag gjort. Det har resulterat i många sömnlösa nätter, ständigt illamående och ofrivilliga misslyckanden. Jag mår dåligt av att jag skickar in halvdana uppgifter, mår dåligt av att jag inte kan prestera mitt yttersta. Det är tusen tankar som svävar omkring i skallen på en. Du vill göra bra ifrån dig, hitta den perfekta klänningen, vara fin tills din stora dag och känna dig nöjd med dina slutbetyg, dem som så småningom ska avgöra din framtid. Det är det du gör nu, innan du blir vuxen, som avgör ifall du kan leva det livet du drömt om.

På riktigt.
Det här är sjukt.

Från och med nu kan jag erkänna mig själv som en prestationsprinsessa. En prinsessa som havererat och misslyckats, ofrivilligt. Har tagit på mig mer än vad jag klarar av och kan hantera. Men faktum är att ingen bryr sig, lärarna skiter fullständigt i av vilka anledningar du inte har kunnat göra ditt yttersta. Dem sätter betyg på det dem ser, inget annat. Och visst vill du väl stå där på studenten med rak rygg och stolthet i blicken?