nu är jag hemma igen efter ett par grymma dagar i Stöten.
vi hade det riktigt roligt och trevligt, vädret var great om man bortser från att det var kallt som satan på toppen.

första dagen satt vi i bilen hela tiden. kom fram och var klara runt fem tiden. så det blev inget åkande för dagen utan istället gick vi och la oss tidigt så vi skulle orka med morgondagen.

andra dagen lyckades jocke ramla när vi skulle åka transportsträckan från stugan till backen. väldigt lyckat! så han och pappa fick spendera första eftermiddagen/kvällen på sjukhuset och det visade sig att han hade spräckt ledbandskulan.

tredje dagen åkte vi som sjutton för att det var jättebra väder då. jag, gabbis och grabbarna åkte en backe som var brant som satan i början men som sedan blev grön. jag tänkte "vafan, jag kan ju inte ploga hela vägen ner" så jag släppte på och körde störtlopp ner för backen utan att tänka mig för. ett hopp kom och smack så låg jag där mitt i backen med skidorna åt alla håll och kanter. jag blev kallad för Vurpan resten av dagarna. men jag var dock inte ensam om att ramla. det ryktades om att sebbe gjorde en redig vurpa i den svarta backen när vi körde kvällsåket.

fjärde dagen var det kallt och blåsigt men trots det så gick det att åka. dagen till ära så var det mammas tur att vurpa. det var även den sista vurpan för dessa dagar. förutom att lillebror lyckades ramla ett x antal gånger i liften och i sittliften lyckades han fastna med armen och hängde. men det löste sig.

femte dagen satt vi i bilen hela dagen. sedan hann jag inte komma mer än innanför dörren innan älsklingen kom till mig. han var saknad och även jag var det av honom. jag älskar min jonatan.